28/10
6 månader med Henric, det är värt att nämnas ett par gånger : )
How do I live without you.
Jag känner mig tämligt alltför sentimental, lyssnar på Tracy Chapman och lyckas inte riktigt hålla tårarna inne.
Men det är mening, Tracy Chapman är min musik. Hon är min musik under alla mina mörka dagar.
Alla har vi en gråt låt, hon är min.
Jag gick aldrig och skrev högskoleprovet i lördag...jag kunde inte...Ibland undrar jag hur jag någonsin ska klara av att börja skolan igen. Men jag kan inte tänka så, men jag tror det kräver en hel del år och förändring innan jag kan göra det. Klart att inte ni förstå varför, inte för att jag tror att jag är ensam att hata skolan. Absolut inte, det är många som känner den paniken, den ångesten över att behöva gå i skolan. Att känna sig totalt utelämnad av alla människor...
Borde inte människor se att man är ensam, att man gråter, borde inte människor förstå att man kanske, kanske ska hjälpa henne/honom, inte låta henne/honom gå ensam...
Den rädslan har säkert de flesta kännt lite då och då, men tänk på dem som kände det i 3 år.
What does´nt kill you makes you stronger.
jag önskar verkligen att jag en dag ska ha allt på papper, för jag vill lägga det bakom mig, men inte glömma det.
Sthlm here we come.
Förra onsdan fick Henric reda på att han kom in på polishögskolan i Solna. Vilket faktiskt kom som en chock, det blev ett par väldigt jobbiga dagar, speciellt för lilla Henric, stora beslut var tvugna att tas.
Nu är beslutet tagit och allt är i rullning.
Vi kommer flytta, både jag och Henric till STOCKHOLM i januari.
Det känns otroligt spännande men samtidigt så jobbigt, man måste ju släppa skyddsmanteln man har tragit på sig här och lämna allt. Dock inte för alltid tid, men det är ändå mycket som kommer förändras. Bara att bo långt ifrån mamma och pappa är ett enormt steg för mig och lämna er, mina käraste....
Men detta är en chans för mig, en erfarenhet jag inte kan tacka nej till.
Bo i en ny stad, träffat nytt folk, skaffa nytt jobb...
Tiden är inne gott folk!
Så just nu håller vi på att söka bostad och jag har skickat iväg ett 10 tal CV till att börja med. Jag längtar, det kommer bli ett äventyr : )
floweer..
Detta är faktiskt ett av dem frön som jag och Tina planerade i början på året, en "ätbar blomma".
Det konstiga är att jag har haft 3 omgångar med andra blommor, då jag varje gång petat bort de fröorna jag och Tina satt, för att där inte kom några blommor.
Och så häromdagen märkte jag denna vackra blomma.... fantastiskt!
nattinatti
2 av 3 arbetskamrater jag har här på jobbet, är den ena 80% gnällig och den andra 80% fruktansvärd, det är bara min kusin som jag jobbar med inatt som är helt ok, det funkar skit bra. Men med henne jobbar jag 2 nätter av 11 med...
Sen är det kallt och jag har dötider på 3-4 timmar per natt., där man antingen sitter och trycker olika spel vid datorn eller tittar på skit serier som Magnum på TV. Jag sitter med en t-shit, 2 tjocktröjor och har även en filt i fall ifall...
Jag vet att det låter super glidigt, men det är fruktansvärt påfrestande iallafall för min kropp och psyke att jobba på natten. Ok, jag vet, nu gnäller jag också, men det smittar av sig...
En annan sak är att jag alltid är trött och att jag sover halva dagarna och är vaken halva nätter, sen får jag inte ens prata med gamlingarna, för det hinner jag inte, sen har jag bara massa läskiga tillsyner....
jag hatar det så innerligt att det ibland till och med har fallit en tår....
Men mitt dilemma är detta.
Slutar jag, måste jag ha nytt jobb, kanske kan jag få på dagen men då går jag tillbaka till timanställd vilket inte ger mig någon lön i november, då mitt månadsvik går ut i oktober. Så då är jag utan lön en månad för att timanställda får sin jobbadelön månaden efter.
Sen måste jag prata med chefen... söka nya jobb...
Jag har i och för sig skickat ett antal CV till några hemtjänst grupper, kanske nappar någon...
Nej. Fan i mig, jag är precis som dem, lika jävla gnällig, jag måste härifrån....
Byta jobb, byta miljö, träffa nya människor.
Jag är ju som en i gänget... en 45 årig kärring med ryggont....
Tack och hej, snart ska jag också få sova....
