Madeleine

Jag känner mig tämligt alltför sentimental, lyssnar på Tracy Chapman och lyckas inte riktigt hålla tårarna inne.
Men det är mening, Tracy Chapman är min musik. Hon är min musik under alla mina mörka dagar.
Alla har vi en gråt låt, hon är min.

Jag gick aldrig och skrev högskoleprovet i lördag...jag kunde inte...Ibland undrar jag hur jag någonsin ska klara av att börja skolan igen. Men jag kan inte tänka så, men jag tror det kräver en hel del år och förändring innan jag kan göra det. Klart att inte ni förstå varför, inte för att jag tror att jag är ensam att hata skolan. Absolut inte, det är många som känner den paniken, den ångesten över att behöva gå i skolan. Att känna sig totalt utelämnad av alla människor...
Borde inte människor se att man är ensam, att man gråter, borde inte människor förstå att man kanske, kanske ska hjälpa henne/honom, inte låta henne/honom gå ensam...
Den rädslan har säkert de flesta kännt lite då och då, men tänk på dem som kände det i 3 år.

What does´nt kill you makes you stronger.

jag önskar verkligen att jag en dag ska ha allt på papper, för jag vill lägga det bakom mig, men inte glömma det.