Madeleine

Ja, då har man flytta hem till mamman och pappan. Det kändes bra tills Henric ringde när vi var på kvantum och sa:
- Det är litet tomt, ingen som var hemma när man kom hem.
Då satte tårarna igång och höll på hela eftermiddagen, under upppackningen, middagen och sen blev det bättre.
Jag saknar honom och det hela känns konstigt. Det kommer bli jobbigt, men jag tror/vet att det kommer att komma mycket gott ifrån det också. Jag ska ju få mig en utbildning och Henric håller på med sig.

"Den som längtar länge längtar på något underbart"

<3