Madeleine

Man tror sig vara beredd på att vissa saker ska inträffa, men varje gång det slår en i ansiktet blir man lika förtvivlad som alltid. Jag visste att hon hade varit dålig en tid, hon blev bara mindre och mindre. Jag anade att hon skulle försvinna när mamma sa att hon var dålig, men hoppet har man ju alltid kvar.
När jag ringde till mamma i eftermiddags så hade hon fått avliva Stina. Hennes njurar hade slutat fungera och det hade kommit blod från munnen på henne. Det gör lika jävla förbannat ont varje gång. Detta var min syster katt, Stini-kanini.
Det var inte ju bara några månder sen vi fick avliva Milton och det var också Emelies katt.
Tanken på att aldrig mer få se dem igen, är nog något av det värsta som finns.